... flyttar till en finare adress, mitt egna domän. Häng med!
fredag, januari 02, 2009
8 gyllene regler inför rean
(Realisation, Rea (förk.) har flera betydelser; förverkligande; försäljning till nedsatt pris; förvandling i reda pengar.)
1. Rensa garderoben innan shoppingen - så ser du vad som behöver kompletteras och fattas.
2. Köp bara det som passar - även om plagget eller skorna är rejält rabatterade. Du kommer förmodligen aldrig sy in eller lägga ut.
3. Plocka på dig en massa - även om du är osäker. Du kan ju alltid lägga tillbaka varan.
4. Satsa på kvalitéköp - klassiska garderobsmåsten som den lilla svarta och rejäla stövlar är aldrig fel.
5. Researcha - på kommande nyckeltrender så kanske du redan nu kan fynda heta modemåsten.
6. Shoppa ensam - ni kommer ändå bara försvinna från varandra i trängseln. Dessutom slipper du din kamrats åsikter och dilemmat om ni faller för samma vara
7. Glöm inte rean på nätet - fördelen med den är att du i lugn och ro kan klicka hem fynden.
8. Ge inte upp om du inte hunnit fynda i mellandagarna - den riktiga rean med 50-70% sker i januari. Vissa börjar inte ens realisationen förren efter nyår som t ex MQ och NK.
Upplagd av
Vera
kl.
11:27
5
kommentarer
tisdag, december 30, 2008
Mary Poppins - the musical
Vilken underbar föreställning! Härliga sång och dansnummer med både fart och fläkt. Fantastisk koreografi, scenografi och helt makalösa skådespelarinsatser av alla inblandade. Jag lämnade operan med ett stort leende på läpparna. Tack för en magisk kväll!
VVVVV
5 av 5
Upplagd av
Vera
kl.
16:12
5
kommentarer
I need your sympathy
Jag får skåla in det nya året med kryckor och fullproppad med voltaren & panodil. Blir nog ett härligt rus till champagnen .. hehe.
För att göra en lång historia kort, Vera är en klantfia som har skadat sitt högra knä och det gjorde sablars ont ska ni veta. Missbedömde avståndet när jag skulle hoppa ner ute och dessutom var underlaget halt och jag vurpade. Knät hamnade typ ur led men jag har i efterhand fått veta att korsbandet gick av i knät.
Tänkte först att det nog bara var en rejäl stukning och att det skulle bli bättre under natten. Men icke sa nicke. Jag vaknade upp och kände att det hade blivit värre. Så efter mycket om och men åkte vi till akuten på Mölndals sjukhus i Göteborg. Där fick vi vänta i hela 6 timmar (!) på att få träffa läkare. Hela väntrummet var fullt av stukade ben och brutna armar, lite komiskt faktiskt.
Efter röntgen och undersökning konstaterade läkaren att mitt korsband gått av i knät. I dessa fall görs ingen operation (puh!) utan det läker på sikt. Så nu hoppar jag omkring på kryckor och tycker synd om mig själv.
Så fram med era sympatier nu ...
Upplagd av
Vera
kl.
11:11
5
kommentarer
Etiketter: Personligt
torsdag, december 25, 2008
Livstecken

Jag önskar er alla en riktigt god fortsättning & gott nytt år!
Upplagd av
Vera
kl.
15:09
4
kommentarer
Etiketter: Personligt
torsdag, december 18, 2008
"Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut ..."
Ni vet. Cornelius gamla dänga. Grejen var bara att jag inte drömde om att det var fred på jord utan jag drömde att jag sprang.
Jag sprang vårruset och det kändes så lätt. Mina steg bara flöt på utan någon ansträngning. Vid joggingsspåret stod en massa människor som jag mött genom livet. Gamla klasskamrater, kollegor, familj och vänner.
Alla stod och hejade på mig. Jag kände mig stark, oövervinnerlig och lycklig. Sista biten var dock en rejäl uppförsbacke. Jag började plötsligt känna mjölksyran som brinnande projektiler i mina lår.
Men jag kämpade så tårarna rann och lyckan var total efter målgången. Inre frid och lyckorus strömmade genom min utmattade kropp. Jag hade klarat det omöjliga.
Någon som kan tyda denna dröm åt mig?
Upplagd av
Vera
kl.
09:23
7
kommentarer
Etiketter: Personligt
söndag, december 14, 2008
fredag, december 12, 2008
Vera heart
Min blogg har fått fina utmärkelser av både Stina & Fröken Isakson. Jag tackar och bockar och kan i sammanhanget tillägga att jag läser era fina bloggar så ofta som jag kan.
Nu antar jag också utmaningen och ger tips på bloggar jag tycker om helt utan rangordning.
Weird Science - 12 vassa skribenter på denna utsökta blogg om allt inom Teve, Film, DVD och teknik. Hög kvalité på inläggen.
Leo mitt i verkligheten - mycket välskriven blogg av en yrkeschaufför som är en mästare på att beskriva livets och vardagens små guldkorn på ett underhållande sätt. Denna man har "bara" bloggat sen november men är redan en topplisteklättrare på Metro.
Malin Wollin alias fotbollsfrun - korta snärtiga inlägg med en stor portion humor. Kvinnan spottar ur sig flera inlägg per dag varvat med artiklar och krönikor. Hur hinner hon med?
Kajen - mannen bakom Kajen är en multibloggande IT-journalist boende i huvudstaden. Skriver ofta tankeväckande inlägg om allt från jämställdhetsfunderingar till livet i största allmänhet. Ibland måste jag läsa om vissa inlägg flera gånger för att förstå eller greppa budskapet som han vill förmedla. Det gillar jag.
Lisa Magnusson - kaxig brutta med skinn på näsan som jag kommit att älska. Heja dig Lisa!
Sandra Gustafsson - "Svartvitt, svordomar och en skön blandning av socialrealism och komik" lyder en läsares ord om denna fantastiska bloggerska. Något mer behöver jag inte säga.
Upplagd av
Vera
kl.
15:28
3
kommentarer
Etiketter: Bloggvärlden
Dagens iakttagelse
Jag rapar kolsyra efter att jag intagit panodil Zapp trots att jag bara svepte ett glas stilla vatten. Mycket märkligt.
Upplagd av
Vera
kl.
10:51
0
kommentarer
Etiketter: Personligt
tisdag, december 09, 2008
Chans
I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön
Du stryker fingrarna
lätt mot min kind
Och i ett ögonblick då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg
Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt
Jag trycker läpparna
lätt mot din hals
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt
Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent
Text: Jocke Berg
Kent
Upplagd av
Vera
kl.
19:39
9
kommentarer
Etiketter: Musik
Mina tips på bra nätbutiker
Upplagd av
Vera
kl.
15:19
4
kommentarer
Etiketter: Nätbutiker, Shopping
måndag, december 08, 2008
lördag, december 06, 2008
Godafton melankoli
Nä, nu blev det för tungt. Ta och spana in parodin på låten här istället. Den är riktigt kul.
Upplagd av
Vera
kl.
16:02
4
kommentarer
Etiketter: Musik
torsdag, december 04, 2008
Behöver jag ligga?

Visst ser det här tuggummipaketet ut som ett kondompaket? Eller är det bara jag som är sexuellt frustrerad?
Upplagd av
Vera
kl.
10:05
8
kommentarer
Etiketter: Humor, Personligt
Supercalifragilisticexpialidocious
För mig är Mary Poppins julstämning. Det är en av de bästa Disney-filmer som någonsin gjorts. Kan se den om och om igen. Har du någon favoritsång ur musikalfilmen? Min är bla den här och skrattsången.
Upplagd av
Vera
kl.
09:38
0
kommentarer
måndag, december 01, 2008
Dagens käftsmäll
Upplagd av
Vera
kl.
13:45
7
kommentarer
Etiketter: Musik
söndag, november 30, 2008
Caféet som Gud glömde

Förra helgen var jag som sagt i huvudstaden med mamma, moster Martha och kusinen Hanna för en riktig tjejhelg. Vi lyxade till det med hotellövernattning på Birger Jarl, toppenställe med sköna sängar och god frukostbuffé. På söndagen strosade vi runt på Djurgården i snöstormen. Till slut blev vi alla lite hungriga så efter mycket om och men fastnade vi för denna turistfälla vid Gröna Lund. Vi kände bara för en enkel husmanskost för att mätta våra magar med hyfsade priser.
När vi klev in i denna lokal var det nästan fullsatt men vi hittade två lediga bord som vi började flytta ihop. Stormandes fram till oss kommer då ägaren o börjar veva med armarna o bryta på tyska. Han gastar om att vi inte fick flytta hans bord sådär. Näha, tänkte vi. Varpå han sen ber ett annat par att flytta på sig. Kan tillägga att stackarna inte ens hade ätit klart. Snälla som de var gjorde de det trots våra små protester. Ja, det var ju käckt tänkte vi till slut och satte oss ner vid fönsterbordet.
Jag fastnade för den hemlagade lasangen med sallad. Jag ställer mig i kön för att beställa eftersom det är ett café. Tar min bricka, glas, bestick och servett. Rycker åt mig en kall julmust, säsongens första för mig. Det här blir bra tänkte jag. När det börjar närma sig min tur märker jag av ägarens lätt tyskbrytande stämma som domderar och har sig. Ja, nästa!, ropar han högt och stackaren före mig har knappt hunnit lägga tillbaka sina pengar och stressar bort med böjt huvud. Som om hon precis hade blivit uppläxad av en Hasse Ekman-magister. Jag hade god lust att säga - Heil Hitler med en nazihälsning men lät bli, som tur var. Gestapomannen blängde argt på mig och halvskrek :
- Ja??
jag blev lite stressad och forcerade fram ett
- ja en lasange, tack
Han knappade in summan med bestämda och vana rörelser och tittade på julmusten och sen på mig.
- ja, och så en julmust också, sa jag med en viss tvekan
Han muttrade något på tyska för att sen proklamera summan:
- 98 kr!!
Eftersom jag hade sett på dörren att de tog VISA-kort så sträckte jag med gott mod fram mitt kort och legimitation. Det här går ju bra tänkte jag varpå han gastade:
- Nein, vi tar inget kort under 100 kr
Jag började nervöst fippla ...
- Jaha ... (men då kom jag på den briljanta idén att lägga till en kopp kaffe för att spräcka 100-vallen.)
Kortet togs emot och drogs. Innan jag ens hunnit signera gastade han
- Nästa!!!, så det ekade i hela salen.
Jag gick med böjt huvud från disken till vårat bord. Det första vi kommenterade var ju såklart hans sätt att behandla oss kunder. Vi fnissade lite och mamma svor på att han säkert var österrikare.
Efter ett par minuter serverades lasangen som var rätt okej. Hannas pizza var dock lite kall så moster fick gå och be de värma den ytterligare, Hanna vågade inte. Det förstår jag.
I slutet av måltiden kom jag ju på att jag hade en kopp kaffe att hämta. Sagt och gjort, jag gick med stapplande steg mot disken, haffade tag i en mugg och hällde i kaffe och precis när jag skulle till och vända på klacken skriker österrikaren:
- Betala va!!!
Våra blickar möttes, jag började nästan darra inombords. Stakade fram ett:
- Men det har jag redan betalat ... med flackande blick.
Han bara stirrade på mig med sina ögon och jag pep iväg med blossande kinder. Kände hans brännande blick i nacken.
Då och då under måltiden gick han runt och plockade bort brickor och glas från folk som knappt ätit klart. Det var lite komiskt och vi skrattade gott åt denna behandling av gästerna. En Basil Fawtly ända ut i fingerspetsarna.
Det var ett sådant ställe som vi svenskar aldrig går tillbaka till medans de förtappade själarna som turistar i vår huvudstad går in i tron att det är ett sånt där mysigt och idylliskt café mitt på Djurgården. Tänk så fel de har.
Upplagd av
Vera
kl.
10:06
9
kommentarer
Etiketter: Mat, Personligt










![Validate my Atom 1.0 feed [Valid Atom 1.0]](valid-atom.png)