Mary Poppins - the musical

I söndags såg jag musikalen Mary Poppins på GöteborgsOperan.
Vilken underbar föreställning! Härliga sång och dansnummer med både fart och fläkt. Fantastisk koreografi, scenografi och helt makalösa skådespelarinsatser av alla inblandade. Jag lämnade operan med ett stort leende på läpparna. Tack för en magisk kväll!
VVVVV
5 av 5

Foto: Mats Bäcker

Vera har sett

I lördags var jag och såg pjäsen Blommor av stål på Vasateatern i Stockholm.

Fotograf: Mats Bäcker
Den utspelar sig i en frisersalong i den amerikanska södern på åttiotalet och genom sex kvinnornas samtal följer vi deras liv i glädje och sorg, skratt genom tårar. Ni kanske har sett filmen med samma namn? En riktig snyftare som gjorde stort intryck på mig när jag såg den. Det var skådisar som Julia Roberts, Shirley MacLaine, Dolly Parton, Sally Field och Daryl Hannah. Filmen gav Julia Roberts sin första Oscarsnominering.

Pjäsen var riktigt bra. Jag skrattade och grät om vart annat. Suzanne Reuter, Pernilla August och Melinda Kinneman var lysande i sina roller. Fick gåshud när Augusts karaktär fick ett psykbryt på scenen. Rekommenderas varmt!

VVVV+V

Betyg: 4+ av 5

Vera, vilken hjärnhalva tänker du med egentligen?

Trots att jag har en sprängfylld bokhylla med flera olästa böcker kunde jag inte låta bli att klicka hem Annette Kullenbergs och Joyce Carol Oates senaste verk. Älskar levnadsskildringar i alla dess fomer. Har som mål att läsa ut minst fyra böcker innan året är slut.
Vad läser du just nu? Eller vad rekommenderar du?

Ernst-Hugo går igen

Foto: Janerik Henriksson

I höst är det tio år sedan en av våra största skådespelare, Ernst-Hugo Järegård, gick ur tiden. Detta uppmärksammar dokumentärfilmaren Erik Bäfving med en liten film om Ystads store son, som går på tv till jul den 29 december. Men redan den 9 november visas filmen på bio i Skåne.

– Det har inte varit helt enkelt. Materialet om honom är enormt och han var en oerhört komplex person att följa, säger Erik Bäfving till Sydsvenskan.

I filmen medverkar både änkan Karin Järegård och regissören Lars von Trier. Det blir klipp från både teveserier och reklamfilmer.

Jag glömmer aldrig honom i den smått genialiska TV-serien Riket ...

... "danskjävlar" ...

... eller hans olika sätt att uttrycka Postbanken på.

Ute på hal is

Premiär på lördag.

Blommor av stål

"Det som inte dödar oss, gör oss starkare...."

Tuff-tuff

Foto: Marianne Earthy/SVT
Jag har på sistone börjat uppskatta program som På spåret och Stjärnorna på Slottet. Kan det ha o göra med att jag i våras passerade 30-strecket mån tro?
I alla fall, listan på vilka som tävlar i det förstnämnda programmet i höst har offentliggjorts. Riktigt roliga och otippade profiler. 15 nykomlingar och 3 veteraner är med i årets upplaga.
Camilla Lundberg/Robert Aschberg
Fredrik Lindström/Peter Apelgren
Zinat Pirzadeh/Göran Greider
Mari Jungstedt/Rickard Olsson
Jessika Gedin/Hans Rosenfeldt
Tina Ahlin/Marcus Birro
Siw Malmkvist/David Bexelius
Filip Hammar/Fredrik Wikingsson
Lisa Syrén/Johan Wester
En nyhet för årets säsong är att en rad gästartister kommer att framträda. Bland annat är Louise Hoffsten, Jessica Andersson, Timo Räisänen och Lotta Engberg klara.

Vera har sett ...

... filmen Mamma Mia! Den var så otroligt bra. Meryl Streep var vackrare än någonsin. Inte visste jag att hon kunde sjunga! När hon klämde i "The winner takes it all" började jag nästan lipa. Gick ut ut biografen med ett stort leende på läpparna. Jag rekommenderar den här filmen varmt. Nu ska jag rota fram lite ABBA-låtar.
Betyg:

VVVVV

Vera har läst ...

... boken "Stil & Politik" av det omaka paret Göran Greiger och Barbro Hedvall.

Han, chefredaktör för Dala-Demokraten, före detta dansbandsmusiker, med en stark förankring i arbetarrörelsen och totalt ointresserad av kläder. Hon, totalt intresserad av allt som har med mode att göra sen barnsben, journalist och ledarskribent på DN med vänsterliberala åsikter. Detta par har alltså tillsammans skrivit en samling kåserier om politik, politiker och stil. Som författarna själva uttrycker det, "Budskapet sitter i kläderna. Inte bara förstås, men också. ... Vi tänker inte alltid på hur en politiker signalerar vem han eller hon är eller vill vara med sin klädstil. Ändå kan vi lätt identifiera en politikers tillhörighet utifrån hans eller hennes klädstil."

Som politisk färg är svart omöjlig enligt författarna. Italienske diktatorn Mussolini klädde sig och sina anhängare i svarta skjortor, svart blev alltså fascismens färg. Det sitter i än idag. Vitt är också en färg som man knappast ser några politiker klädda i. Undantag för Mona Sahlins vita oskuldsfulla blus på presskonferansen efter Tobleroneaffären.

Boken består inte bara av iakttagelser av vad politiker har på sig utan om mode och politik i en vidare bemärkelse. I Göran Greiders fall handlar det mycket om klassanalys och konsumtionskritik med slit-och-släng-kultur och miljöpåverkan. Han ger också en inblick i sin egna garderob som består av hans numera karaktäristiska svarta t-tröjor, skogshuggarskjortor och mjukisbrallor. Greider berättar också att han ibland får brev från upprörda människor som tycker att han skämmer ut sig med sin slafsiga klädstil men det är inget han bryr sig om. Han lever under mottot att "klä mig som jag vill och som min kropp tillåter."

Barbro Hedvall å sin sida har ett livslångt modeintresse i bagaget. Hon vet allt om snitten på kavajer och var Maud Olofsson har köpt sina halsdukar. Hon för också in andra tankegångar än klassperspektivet till exempel manligt kontra kvinnligt. Hon minns hur uppseendeväckande det var när Birgitta Dahl på 70-talet bar långbyxor i riksdagen, trots att den kvinnliga byxan slagit igenom för länge sedan. Att kvinnliga politiker idag har fler valmöjligheter när det gäller klädseln än sina manliga kollegor, har både för- och nackdelar skriver Hedvall. Den kvinnliga politikerna syns automatiskt bättre, men blir samtidigt hårdare bedömd. Se bara hur den hårda bevakningen av Hillary Clintons klädstil under den amerikanska primärvalskampanjen. När Mrs Clinton avböjt att medverka i Vogue av rädsla för att framstå som alltför feminin blev hon uppläxad av tidningens chefredaktör Anna Wintour som svor över att en kvinnlig politiker år 2008 fortfarande måste spela maskulin för att tas på större allvar.

Boken är stundtals mycket underhållande och skrivna av två slipade skribenter. Bokens nackdel är dock att texterna är kort hållna på gränsen till anekdotiska. Det är synd, för att i det knappa utrymmet överskuggar Görans och Barbrors varumärken själva analysen. Solidariske Göran förfasar sig över högerns fåfänga och Barbro viftar med sina pekpinnar.
I det stora hela är detta en rolig bok som funkar utmärkt i hängmattan!
Betyg:

VVVVV