"Och så levde de lyckliga i alla sina dagar"

Jag har precis läst Katrin Zytomierska (f.d. Schulmans) debattartikel i dagens Expressen. Rubriken är "Vi är inte skapta för äktenskapet". Först reagerade jag instiktivt med att inte hålla med Katrin i den här frågan. Men ju mer jag läste i artikeln dessto mer konfundersam blev jag om det verkligen är realistiskt att lova varandra evig kärlek?

För att göra en lång historia kort. För ett år sedan gick jag igenom en smärtsam skilsmässa. Jag och min f.d. man hade varit tillsammans i sju år och gifta i fem. Inga barn. I början var både han och jag så säkra i vår kärlek till varanndra, vi bara visste att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar ... typ. Visst kunde det gå upp och ner men vi var inte som alla andra par som skiljer sig för minsta lilla. Så gick våra tankebanor. Tiden gick och vi blev tyvärr alldeles för självsäkra i vår relation. Vi tog varandra för givet. Tillslut slockande glöden och vi stod inför ett vägskäl. Antingen jobba vidare på vår relation eller ge upp. Jag ville satsa men inte han. Självklart gjorde det ont. Förbannat ont rent ut sagt. Nu har det gått ett år och jag har fått gå igenom en sjuhelvetes resa i mig själv under det här året. Ibland har jag varit förbannad på att han svek mig, ibland ledsen för att sen känna mig rätt så okej. Jag har haft det svårt med det här med ensamheten som man har när man är singel. Även om man har ett rikt socialt liv kan det emellanåt kännas tungt att komma hem till ett mörkt hem där ingen finns för att möta mig. Förutom dammråttorna då ...

Jag försöker se det som så att jag som singel kan investera i mig själv. Gå de där kurserna som jag alltid önskat, partaja till morgontimmarna, prata skit i telefonen med väninnorna i timmar ... Nu menar jag däremot inte att man inte kan göra sånt när man är i ett förhållande, för visst kan man det! Men man har bara sig själv att tänka på när man lever ensam. I en relation krävs det ju underhåll och det är tidskrävande ibland.

Frågan är bara om jag någonsin kommer att hitta en kärlek igen? Jag vet inte. Som någon sa: "Stå inte med ena benet i dåtiden och det andra i framtiden för då pissar du på nuet".