onsdag, oktober 08, 2008

"Och så levde de lyckliga i alla sina dagar"


Jag har precis läst Katrin Zytomierska (f.d. Schulmans) debattartikel i dagens Expressen. Rubriken är "Vi är inte skapta för äktenskapet". Först reagerade jag instiktivt med att inte hålla med Katrin i den här frågan. Men ju mer jag läste i artikeln dessto mer konfundersam blev jag om det verkligen är realistiskt att lova varandra evig kärlek?

För att göra en lång historia kort. För ett år sedan gick jag igenom en smärtsam skilsmässa. Jag och min f.d. man hade varit tillsammans i sju år och gifta i fem. Inga barn. I början var både han och jag så säkra i vår kärlek till varanndra, vi bara visste att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar ... typ. Visst kunde det gå upp och ner men vi var inte som alla andra par som skiljer sig för minsta lilla. Så gick våra tankebanor. Tiden gick och vi blev tyvärr alldeles för självsäkra i vår relation. Vi tog varandra för givet. Tillslut slockande glöden och vi stod inför ett vägskäl. Antingen jobba vidare på vår relation eller ge upp. Jag ville satsa men inte han. Självklart gjorde det ont. Förbannat ont rent ut sagt. Nu har det gått ett år och jag har fått gå igenom en sjuhelvetes resa i mig själv under det här året. Ibland har jag varit förbannad på att han svek mig, ibland ledsen för att sen känna mig rätt så okej. Jag har haft det svårt med det här med ensamheten som man har när man är singel. Även om man har ett rikt socialt liv kan det emellanåt kännas tungt att komma hem till ett mörkt hem där ingen finns för att möta mig. Förutom dammråttorna då ...

Jag försöker se det som så att jag som singel kan investera i mig själv. Gå de där kurserna som jag alltid önskat, partaja till morgontimmarna, prata skit i telefonen med väninnorna i timmar ... Nu menar jag däremot inte att man inte kan göra sånt när man är i ett förhållande, för visst kan man det! Men man har bara sig själv att tänka på när man lever ensam. I en relation krävs det ju underhåll och det är tidskrävande ibland.

Frågan är bara om jag någonsin kommer att hitta en kärlek igen? Jag vet inte. Som någon sa: "Stå inte med ena benet i dåtiden och det andra i framtiden för då pissar du på nuet".

10 kommentarer:

Anonym sa...

Klokt sagt om att pissa på nutiden. ;) Jag vet, som du vet, precis hur du känner. Jag skrev innan att jag var bra på att vara singel men inte på att vara ensam. Jag tror dock att det är precis tvärtom. Jag är bra på att vara ensam, men inte på att vara singel.

Jag försöker tänka så att det är inte lönt att få och oroa sig för om man kommer att dö ensam. Händer det så händer det, och mest troligt så kommer du att träffa någon och leva lycklig i alla dina dagar. Men varför ta ut varken vinst eller förlust i förskott? Bättre att bli helt klubbad och inte veta "what hit ya". :) Kram!

smultron sa...

Jag skiter i om det är realistiskt! Jag tror på kärleken, och vi blåser på elden för att den ska ta fart med jämna mellanrum ;)
Det finns inga garantier. Man kan som nöjd ensamstående plötsligt överväga äktenskap. Och förmodligen tvärtom.

För ett tag sen hade Katrin fd Schulman kanske skrivit en helt annan text. Allt beror väl på var man står just nu.

Kärleken hittade mig igen, efter tre år som partyglad singel. Du har säkert kärlek som väntar.

Vera sa...

lindisen: förstår precis vad du menar. man får nog njuta av nuet o lägga bort oron om att hitta ngn ny. kram

smultron: kom å tänka på Kents låt "Kärleken väntar" ... det kanske är så.
kramkram

Anonym sa...

Ååååå, klart att du kommer finna kärleken igen.

Livet innebär mycket smärta, svårigheter och prövningar (oj, nu låter jag som en helig präst) MEN också glädje, lycka och eufori.

Det jag älskar mest är dock vardagsmagin De där stunderna lätt glöms bort för att vi letar sensationer men som bör uppmärksammas mycket mer.

Var rädd om dig och ta en dag i taget. Så MÅSTE jag tänka annars blir det för mäktigt. Å andra sidan så är det nog just därför jag upplever så mycket "vardagsmagi" också...

Kraaaaaaaaaaaaam

Vera sa...

maria: vardagsmagi är nog viktigt ja. livet i det stora hela består ju av mkt mer vardag. fina tankar. tack!
kram tebax

Pia Wester sa...

Jag tror man får "spela de kort man får i handen" så bra som möjligt i livet helt enkelt, vare sig man är singel eller lever i en relation.

Jag kan bli vansinnigt avundsjuk på kompisar som är singel och deras frihet, medans de avundas mitt "trygga" familjeliv (som ju inte alltid är en räkmacka efter 20 år och två barn...).

Men att "tala ut" sådär tvärsäkert som Katrin gjort efter ett uppbrott känns väl lite förhastat, man vet aldrig vad som väntar en runt nästa hörn....

Vera sa...

free fashion pia: du har rätt. man ska njuta av det man har. kram

Nazanin sa...

jätte fint inlägg. lycklig, olycklig.. enligt vem egentligen? anyways, allting är erfarenhet och man formas hela tiden utav dem =)

Anonym sa...

Vera min vän - Du ska införskaffa The Secret och göra en love list som du ska sätta upp på en Inspiration board.

På inspiration board tar du en bit hårdpapp och fäster på väggen någonstans där du ser den dagligen. Sedan proppar du ytan med ALLT du vill ha i ditt liv. Bilder på kärlek, yrken, klä'der, inspirationsbilder som sammanväver hur du vill att ditt liv ska vara, saker, resor, käsnlor etc. Detta kommer existera i ditt liv såpassa att du kommer framskapa allt du vill själv. Det låter mystiskt - men skit i det. Det fungerar.

Love list fungerar på samma sätt men där ska du ta fram ett A4 papper och skriva ner EXAKT vad du vill att din blivande man ska ha för egenskaper, utseende, personlighet etc etc. The sky is the limit. NÄr du gått igenom honom till fullo och skrivit ner exakt vhur du vill att han ska vara - då lägger du pappret i din garderob eller liknande. Du ska varje dag se pappret men inet läsa allt. Du ska bara tänka på mannen.

Det har fungerat på så många. Och det kommer skapa en ro i dig att du vet att han finns där. OCh kommer vara närvarande. I sinom tid.

Det är klart att livet går ut på krärlek. Jag tror att en människa ej kan vara fulländad om man inte gått igenom ett svidande slut med någpn. Hur ska du annars kunna vara tacksam inför nästa relation. Det är männsikor som du - som upplevt något riktigt svidande - som fått sitt hjärta brutet - som sedan, om några år kommer vara de mset karismatiska, omtänksamma, tacksamma, ödmjuka, inspirerande människorna.

Jag lovar. Det för något positivt med sig. Du kommer märka det pö om pö.

Äktenskap eller inte. Jag skiter i vilket. Det är den trygga kärleken som är målet.

Varm kram!
Stina

Vera sa...

nazanin: sant.

stina: vilka fina råd och tips. Tack så jättemkt. det här ska jag verkligen praktisera. going där!
kram