tisdag, december 09, 2008

Chans

I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind
Och i ett ögonblick då allt står still

så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent
Text: Jocke Berg
Kent

9 kommentarer:

Sincerely Johanna sa...

Det är en av mina absoluta favoriter med Kent. Så vacker, så ärlig, så sorglig.

Vera sa...

Johanna: ja. det är gött att vältra sig i elände ibland ;) kram

Anonym sa...

Fin text, även om jag personligen inte gillar Kent.

/Leo Von Snapzhanen Vargön

Vera sa...

Leo: ja det e fin men ngt vemodig kanske. min blogg har blivit så deppig på sistone. måste rycka upp mig ;)

Vera sa...

Leo: ja det e fin men ngt vemodig kanske. min blogg har blivit så deppig på sistone. måste rycka upp mig ;)

Mill sa...

Vackert!

Vera sa...

Camilla: :) ja vackert på ett brutalt sätt

Anonym sa...

Heeej!
Här händer inte mycket?

Vera sa...

Leo: nu funkar det finfint med länkningen ;) cheerio!