I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön
Du stryker fingrarna
lätt mot min kind
Och i ett ögonblick då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg
Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt
Jag trycker läpparna
lätt mot din hals
Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt
Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig
Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent
Text: Jocke Berg
Kent
tisdag, december 09, 2008
Chans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det är en av mina absoluta favoriter med Kent. Så vacker, så ärlig, så sorglig.
Johanna: ja. det är gött att vältra sig i elände ibland ;) kram
Fin text, även om jag personligen inte gillar Kent.
/Leo Von Snapzhanen Vargön
Leo: ja det e fin men ngt vemodig kanske. min blogg har blivit så deppig på sistone. måste rycka upp mig ;)
Leo: ja det e fin men ngt vemodig kanske. min blogg har blivit så deppig på sistone. måste rycka upp mig ;)
Vackert!
Camilla: :) ja vackert på ett brutalt sätt
Heeej!
Här händer inte mycket?
Leo: nu funkar det finfint med länkningen ;) cheerio!
Skicka en kommentar